Det var bara i delstaten Bahia, Brasilien som capoeiran hölls vid liv och det var härifrån den skulle komma att återfödas. I början av nittonhundratalet blev capoeiran räddad nästan uteslutande av en enda man: Mestre Bimba. Efter att en grupp av utländska diplomater blivit imponerade av en capoeirauppvisning av Bimba och hans studenter, beslöt den brasilianska regeringen tillslut att erkänna capoeira som ett unikt inhemskt kulturarv som bör beskyddas och bevaras. 

​

Mestre Bimba öppnade den första legala capoeira-akademin 1932 och försökte samtidigt att göra capoeiran mer "legitim". Han utvecklade en ny stil som kom att kallas Regional. Denna stil strukturerade capoeiran - bland annat introducerade Bimba ett system av färgade rep (corda) kring midjan, som tecken på studenternas olika kunskaper och förmågor. Samtidigt som Regional spred sig, kände en grupp utövare av en äldre stil inom capoeira, som kallas Angola, att en väsentlig del av capoeiran gick förlorad. Enligt dem höll capoeira på att förlora sina rötter och kopplingar till det förflutna genom att man för mycket betonade sport- och motionsaspekterna av konsten. De lyfte istället fram musiken, sångerna och de lekfulla rörelserna. 

​

En senare generation capoeiristas har kombinerat Capoeira Regional och Capoeira Angola och längst fram i denna nutida rörelse står Abadá-Capoeira, skapad av Mestre Camisa. Grunden till filosofin bakom Abadá-Capoeira finner vi både i Mestre Bimbas Capoeira Regional och i lärdomarna hos Capoeira Angola.

 

Det är i mötet mellan dessa båda discipliner som capoeiran fortsätter att utvecklas än idag. många rymma och samlas runt om i djungeln där de organiserade sig i så kallade quilimbos, små självstyrande grupper där allting fördelades solidariskt. Capoeiran levde här vidare som en del av livet både till vardag och fest. När slavarna tillslut fick sin frihet följde capoeiran med dem ut i det brasilianska samhället. När den väl hade förflyttats från sitt kulturella ursprung började capoeiran degenereras - från en hyllning av frihet och befrielse till en grym och blodig form av gatuslagsmål. Det dröjde inte länge förrän myndigheterna förbjöd capoeira. Bara att känna till capoeira blev ett brott. På grund av detta officiella förtryck glömdes capoeiran bort eller förföll i vanskötsel i de flesta brasilianska städer.

​